Resumé eller CV: skillnaden och vad du ska skicka

En platsannons avslutas med en uppmaning: ”Skicka ditt CV och ett personligt brev.” Den sökande har en resumé (som amerikanerna kallar sitt korta CV), två sidor lång och uppdaterad förra månaden. Om det är det dokumentet som efterfrågas, eller om ett annat och längre måste skrivas före sista ansökningsdag, framgår inte av annonsen.

Svaret beror på vem som skrev den. I USA och engelskspråkiga Kanada är en resumé och ett CV olika dokument. En resumé är en sammanfattning på en eller två sidor, med ett urval som passar ett visst jobb. Ett CV, förkortning av curriculum vitae, är den fullständiga redovisningen av en akademisk karriär eller forskarkarriär, och det blir så långt som karriären kräver. I Storbritannien, Irland, Nya Zeeland och stora delar av det europeiska fastlandet finns ett enda dokument för vanliga jobbansökningar. Det är ungefär två sidor långt, och det kallas CV.

Ordet i sig avgör alltså inte mycket. Landet och typen av arbetsgivare avgör resten. Nedan beskrivs vad som ingår i vart och ett av dokumenten och hur långa de är, vad officiella karriärråd kräver i olika länder och vad som behöver ändras när en annons ber om det dokument som den sökande inte har.

Samma ordboksbetydelse, två användningar

Curriculum vitae är latin. American Heritage Dictionary återger uttrycket som ”livets lopp”, av orden för bana och liv. Résumé är franska, och samma ordbok härleder ordet från ordet för sammanfattning. Till sitt ursprung berättar alltså det ena dokumentet hela historien och det andra kortar ner den. (Accenterna är valfria. Skrivcentret vid University of North Carolina godtar resume, resumé och résumé.)

Ordböckerna håller inte isär de två särskilt strikt. American Heritage definierar curriculum vitae som ”en sammanfattning av ens utbildning, yrkesbana och kvalifikationer, till exempel för en blivande arbetsgivare”, vilket lika gärna kunde fungera som definition av en resumé. Longman behandlar paret som regionala varianter av samma sak: uppslagsordet CV är märkt som brittisk engelska, med resume som den amerikanska synonymen.

Gränsen som amerikanerna drar kommer från praxis, och framför allt från universiteten. Purdues skrivlabb säger det rakt ut: ”I USA används curriculum vitae nästan uteslutande när man söker en akademisk tjänst.” MIT:s karriärcenter står för den andra halvan: ”termen ’resumé’ används för näringslivet och andra icke-akademiska tjänster.” Sett från Storbritannien är saken enklare. Prospects, en brittisk karriärsajt för nyexaminerade, skriver till sina läsare: ”I andra länder, som USA och Kanada, kallas CV:n för resuméer.”

Resumén: en eller två sidor för ett jobb

En resumé är ett urval. Den innehåller kontaktuppgifter, arbetslivserfarenhet, utbildning och kompetenser, och den utelämnar allt som inte hjälper för jobbet i fråga. Därför justeras den ofta för varje ansökan, något som beskrivs i guiden om att anpassa ett CV efter en jobbannons.

När det gäller längden är universitetens karriärcenter överens inom ett snävt spann. North Carolina skriver att resuméer ”oftast inte är längre än en sida”. MIT tillåter ”vanligtvis 1–2 sidor (2 för disputerade eller för dem med mer erfarenhet)”. Forskarskolan vid Cornell kallar dem ”sammanfattningar på en eller två sidor av din erfarenhet, utbildning och dina kompetenser”. Kanadas federala Job Bank har regeln som rubrik: ”Begränsa din resumé till två sidor”. Vissa kommersiella guider hävdar att en amerikansk resumé måste vara exakt en sida. Universiteten är mindre stränga, och frågan har en egen artikel.

Den federala förvaltningen i USA var tidigare undantaget, med en egen lång form av resumé. Det är slut nu. I en vägledning till myndigheterna skriver Office of Personnel Management att dess rekryteringsplan från maj 2025 ”förbjuder den nuvarande långa formen av federal resumé”. Sedan den 27 september 2025 har USAJOBS tillämpat en gräns på två sidor för alla resuméer, och en sökande vars enda resumé är längre kan, med vägledningens ord, ”inte längre komma i fråga”.

Samma vägledning behåller den amerikanska åtskillnaden. För tjänster som kräver ett curriculum vitae, ”vanligtvis inom medicin och forskning”, får myndigheterna begära det som ett separat dokument.

Det akademiska CV:t: hela meritlistan

Ett CV i amerikansk mening utelämnar ingenting. North Carolinas informationsblad räknar upp vad det innehåller utöver namn och kontaktuppgifter: intresseområden, utbildning, forskningsanslag, utmärkelser och priser, publikationer och presentationer, anställningar och erfarenhet, medlemskap i vetenskapliga eller yrkesmässiga sammanslutningar samt referenser. Det växer genom tillägg, och bladet kallar det ”ett levande dokument som behöver uppdateras ofta”.

Längden följer av det. Ett CV för någon som just har börjat på graduate school (master- eller doktorandstudier) ”kanske bara är två eller tre sidor långt”, enligt North Carolina, medan en erfaren forskares ”kan komma upp i tvåsiffriga sidantal”. MIT anger ”2 till 4 sidor för en yngre yrkesperson, 4 till 7 sidor för någon med mer erfarenhet” och lägger till en mening som vänder på det vanliga rådet för resuméer: ”Fullständighet är viktigare än korthet.” Purdue förklarar vad fullständigheten ska vara bra för. Målet med ett CV är, enligt Purdue, ”att bygga en akademisk identitet”.

Skillnaden syns tydligast när samma jobb skrivs på båda sätten. Ta en kemist som avslutar en treårig postdoktjänst. I CV:t sorteras tjänsten efter kategori:

I en resumé för ett forskningsjobb i näringslivet blir samma tre år tre rader:

Meriterna bakom båda är desamma. CV:t sorterar dem så att en rekryteringskommitté kan räkna artiklarna och kontrollera undervisningen. Resumén plockar ut det som en arbetsgivare utanför universitetet bryr sig om och säger vad det ledde till.

Det akademiska CV:t är också mindre stelt än sitt rykte. En rekryteringsblogg påstår att ”ett CV är statiskt och inte ändras för olika tjänster”. MIT ger ett annat råd och rekommenderar ”ett fullständigt huvud-CV med all information, och ett anpassat CV, skrivet för en viss tjänst eller möjlighet”. Inte heller själva formen ligger fast. År 2024 meddelade Kanadas tre federala forskningsråd att de ”gradvis går ifrån Canadian Common CV” till förmån för ”ett nytt CV i berättande form” med en fritt formulerad personlig presentation.

Resumé eller CV i olika länder

Utanför Nordamerika är det långa dokumentet specialfallet, och det har ett namn med tillägg: det akademiska CV:t. Ordet CV utan tillägg betyder det korta dokumentet, vilket längderna i officiella råd visar. Prospects citerar ett karriärteam vid ett universitet: ”Vi rekommenderar att CV:n inte är längre än två A4-sidor.” EURES, EU:s portal för arbetsrörlighet, skriver om Irland: ”Ditt CV bör vara en till två sidor långt”. Portalens sidor om Frankrike och Nederländerna sätter gränsen vid två sidor. Nya Zeelands statliga karriärsajt råder sökande att ”hålla ditt CV på 2 sidor om du kan”. Det är måtten på en amerikansk resumé.

En tredje grupp länder använder båda orden. I Australien förklarar delstatsregeringen i Victoria i sin jobbguide för unga hur man skriver en resumé och tillägger att den ”ibland kallas ditt ’CV’”. Jobbsajten Indeed beskriver samma blandning i större skala: ”I Sydafrika, Australien och Indien används termerna CV och resumé ofta synonymt.” Det är en jobbsajts beskrivning av språkbruket, inte en regel. Kanada delar upp efter språk. Den federala Job Banks engelska guide handlar om resumén, och dess franska motsvarighet har titeln ”Comment rédiger un bon CV”.

Varje landsnamn länkar till källan som raden bygger på.

Skillnaderna utöver namnet

Längden är densamma över gränserna. Sederna kring personuppgifter är det inte, och nordamerikanska råd går ut på att utelämna de flesta av dem. Equal Employment Opportunity Commission, den amerikanska myndigheten mot diskriminering i arbetslivet, skriver till arbetsgivare att de ”inte bör be om ett fotografi av en sökande”. Kanadas Job Bank skriver att ett foto ”inte är normen i Kanada” och råder sökande att utelämna ”alla personuppgifter som ålder, vikt, längd, civilstånd”. Brittiska råd håller med. National Careers Service är rakt på sak: ”Du bör inte ange din ålder, ditt födelsedatum, om du är gift eller din nationalitet.”

Tyskland är det tydligaste undantaget. Enligt EURES sida om Tyskland är ”ett vänligt ansökningsfoto mot en neutral bakgrund fortfarande en del av en jobbansökan i Tyskland”, placerat på ett försättsblad eller i CV:ts övre högra hörn. CV:t ställs upp som en tabell och avslutas med en formalitet som amerikanska resuméer saknar: ”Glöm inte att underteckna och datera ditt CV.” Frankrike hamnar mittemellan, där civilstånd och ålder anges som valfria. En separat artikel går igenom foto i CV:t land för land. Allt detta är allmän information om rekryteringsseder, inte juridisk rådgivning.

Ett CV som följer de tyska och franska råden kan därför innehålla följande.

Två mindre skillnader är rent tekniska. Brittiska och nederländska råd mäter CV:t i A4-sidor, så en resumé som är uppställd för det amerikanska Letter-formatet bör ställas om innan den skickas utomlands, annars flyttas sidbrytningarna. Stavningen bör följa arbetsgivarens land.

Sedan finns Europass, en gratis CV-byggare som drivs av Europeiska kommissionen, som beskriver den som ”ett av de mest kända CV-formaten i Europa” och erbjuder den på 31 språk. EURES sida om Tyskland rekommenderar den. Europass är ett verktyg och en uppsättning mallar för det CV som beskrivs ovan, och det är mest meningsfullt när en annons eller en institution uttryckligen ber om det.

Vilket dokument ska skickas?

Arbetsgivaren är en bättre vägvisare än ordet. Ett universitet, ett laboratorium, ett sjukhus eller en forskningsfinansiär i Nordamerika som ber om ett CV menar det långa. Tecknen är en lärartjänst vid universitet eller en postdoktjänst, ett stipendium eller ett anslag, eller en begäran om publikationslista eller en redovisning av undervisning. Cornells sammanfattning är att ”CV:n används när man söker akademiska, vetenskapliga eller forskningsinriktade tjänster”. I så fall ska allt med.

Ett amerikanskt företag som ber om ett CV för ett vanligt jobb menar troligen en resumé. Enligt Indeed är arbetsgivaren utanför akademiska tjänster och forskartjänster ”sannolikt ute efter det kortare dokumentet i resuméstil”, och en sökande som inte kan avgöra saken bör fråga rekryteraren eller den rekryterande chefen. Formuleringen har en enkel förklaring, eftersom inte alla arbetsgivare och rekryterare följer den amerikanska konventionen. Som MIT påpekar: ”I vissa internationella sammanhang används termen ’CV’ för alla möjligheter”. En annons som ber om en ”resumé/CV” kan läsas på samma sätt.

En arbetsgivare i Storbritannien, Irland, Nya Zeeland eller på det europeiska fastlandet som ber om ett CV vill ha dokumentet på två sidor. En amerikansk resumé behöver anpassas, inte skrivas om. Kalla den CV i filnamnet, ställ om den till A4, byt till lokal stavning och kontrollera vad landets råd säger om foton och personuppgifter. Referenser hanteras också på ett annat sätt. National Careers Service avråder från att ange en referenspersons kontaktuppgifter i CV:t och föreslår en rad om att ”referenser lämnas på begäran”, och de nyzeeländska råden föreslår raden ”Referenspersoner uppges på begäran” när annonsen inte ber om namn.

Resan åt andra hållet handlar mest om att ta bort saker: fotot, födelsedatumet, civilståndet och namnteckningen. En akademiker som går över till näringslivet har mer att göra och skriver en resumé utifrån CV:t, som kemisten gjorde, men håller CV:t uppdaterat till den dag ett universitet ber om det.

Kvar är annonsen som ville ha ett CV och ett personligt brev. Kommer den från ett företag, i vilket land som helst, är resumén på två sidor med stor sannolikhet det dokument som efterfrågas, med nytt namn och anpassad till lokala seder om arbetsgivaren finns utomlands. Kommer den från en universitetsinstitution, ett forskningsinstitut eller ett universitetssjukhus i USA eller Kanada vill den ha hela meritlistan, och två sidor kommer att se ut som om något fattas. Där verkliga tvivel kvarstår avgör en rad till rekryteraren saken snabbare än en gissning.

Så hjälper UseResume

UseResume är byggt för det korta dokumentet, vilket namn arbetsgivaren än ger det. Du kan importera ett befintligt CV som PDF- eller Word-fil, hämta in en LinkedIn-profil eller börja med guidade frågor. CV-byggaren med AI skriver och omformulerar sedan profiltexten, punkterna och kompetenserna och anpassar resultatet efter en jobbannons som du klistrar in. Samtidigt visar den vilka av annonsens nyckelord som matchas och vilka som saknas. Varje förslag går att redigera.

Du kan spara en separat version för varje jobb, så att en resumé för en amerikansk arbetsgivare och ett CV för en brittisk kan finnas sida vid sida, var och en med egen ordning på avsnitten, egna typsnitt och egen layout. Båda laddas ner som PDF från mallar med standardrubriker, och CV-granskningen poängsätter resultatet från 0 till 100 och listar vad du bör åtgärda först.

Skapa ditt konto och utgå från det CV du redan har.