Ideellt arbete i CV:t: så skriver du det och om det hjälper

De flesta CV:n är uppbyggda kring två rubriker, en för jobben och en för utbildningen. Ingen av dem har en självklar plats för tre år av lördagsförmiddagar på en matbank, en säsong som tränare för ett ungdomslag eller bokföringen åt en grannskapsförening. Arbetet var verkligt. Det var också obetalt, och den som skriver CV:t undrar om det räknas.

Tvivlet brukar ha tre delar: om ideellt engagemang i CV:t alls gör en intervju mer sannolik, om det hör hemma bredvid de betalda jobben eller i ett eget avsnitt, och om namnet på en kyrka, en kampanj eller en sakfråga kan stöta bort vissa läsare.

Forskningen ger ett användbart svar på var och en av frågorna. I ett experiment som prövade den första frågan direkt fick ansökningar som nämnde ideellt arbete fler svar från arbetsgivare än likadana ansökningar utan. De fick också en tredjedel fler kallelser till intervju, men den skillnaden är statistiskt signifikant bara på 10-procentsnivån. Ideellt arbete hör hemma under erfarenhet när det liknar jobbet som söks eller förklarar en period utan betalt arbete, och annars i ett kort eget avsnitt. På båda ställena bör det skrivas på samma sätt som ett jobb. Och organisationens namn förtjänar en extra granskning, eftersom andra experiment visar att en rad som avslöjar religion eller politik kan kosta svar från arbetsgivare.

Vad arbetsgivare säger och vad statistiken visar

I april 2016 lät konsultföretaget Deloitte göra en webbenkät bland 2 506 yrkesverksamma i 13 amerikanska storstadsområden, som alla kunde påverka anställningar, direkt eller indirekt. Åttiotvå procent svarade att de hellre skulle välja en kandidat med ideellt engagemang, och 85 procent att de var beredda att se förbi andra brister i ett CV som tog upp det. De uppgav också att de bara såg ideellt arbete i 30 procent av de CV:n de fick in.

Siffrorna ska läsas med viss försiktighet. Deloittes egen fotnot säger att undersökningen ”inte är avsedd att ge en bred bild av hela USA”. Den mäter vad människor säger att de skulle göra, och det kostar ingenting för den som svarar att ställa sig positiv till volontärer. De 30 procenten är kanske inte heller ett så stort glapp som det låter. Den amerikanska statistikmyndigheten Bureau of Labor Statistics angav andelen som arbetat ideellt i hela landet till 24,9 procent för året fram till september 2015, så många av CV:na utan ideellt arbete kan ha tillhört personer som hade lite eller inget att ta upp.

Ett annat slags belägg gäller vad som faktiskt hände med människor. En studie av fyra forskare, varav tre vid Corporation for National and Community Service (den federala myndighet som i dag heter AmeriCorps), byggde på uppgifter ur Current Population Survey (USA:s arbetskraftsundersökning) om 70 535 arbetslösa mellan 2002 och 2012. De som arbetade ideellt medan de saknade jobb hade 27 procent högre sannolikhet att ha ett arbete ett år senare än de som inte gjorde det. Sambandet var starkast för personer utan gymnasieexamen, 51 procent, och för personer på landsbygden, 55 procent.

Det är en jämförelse mellan två grupper, och ingen har placerat människorna i grupperna. Arbetslösa som arbetar ideellt kan skilja sig från dem som inte gör det på sätt som ingen enkät fångar, och det de vinner kan lika gärna vara kontakter och kunskaper som en rad i CV:t. Den snävare frågan, om själva raden ändrar hur en arbetsgivare reagerar, kräver ett test där raden är det enda som skiljer.

En rad i CV:t sätts på prov

Två ekonomer vid belgiska universitet, Stijn Baert och Sunčica Vujić, gjorde det testet. Mellan december 2014 och april 2015 skickade de par av fiktiva ansökningar till 288 verkliga lediga tjänster i Flandern. De två sökande i varje par hade samma skolgång och samma period på drygt två år i ett administrativt jobb. Den ena, utvald slumpmässigt, angav dessutom ideellt arbete under rubriken ”Övriga aktiviteter”. En av posterna löd:

Poverello är enligt studien en stor aktör inom matutdelning i Belgien. De sökande med ideellt arbete fick någon form av positivt svar på 22,9 procent av sina ansökningar, mot 15,6 procent för de övriga, en skillnad som är statistiskt signifikant på 1-procentsnivån. De kallades till intervju i 11,1 procent av fallen, mot 8,3 procent, vilket är en tredjedel mer, men den skillnaden vilar på 32 kallelser mot 24 och är signifikant bara på 10-procentsnivån. Författarna beskriver tidigare forskning i ämnet som byggd på enkäter och sin egen som den första som använder ett experiment. Studien publicerades senare i Journal of Population Economics, där sammanfattningen inleds med skillnaden i svar.

Detaljerna är lika användbara som huvudresultatet. Sökande som angav tre ideella aktiviteter klarade sig inte bättre än de som angav en. Forskarna fann inga tecken på att fördelen var större hos offentliga och ideella arbetsgivare, även om bara 26 sådana tjänster ingick. Det samlade resultatet drevs av de kvinnliga sökande: kvinnor med ideellt arbete fick 62,5 procent fler kallelser till intervju, medan forskarna inte fann någon skillnad för män. Ett parallellt experiment gav en del sökande turkiska namn. Utan ideellt arbete fick de sökande som framstod som infödda belgare mer än dubbelt så många kallelser till intervju som de som framstod som invandrare; när båda angav ideellt arbete fanns ingen signifikant skillnad.

Begränsningarna är tydliga. Det är ett enda experiment i en region i Belgien, med sökande i början av tjugoårsåldern som sökte administrativa jobb och säljjobb. Det mätte arbetsgivarnas första svar, inte jobberbjudanden, och skillnaden i kallelser till intervju är det svagare av de två resultaten. Det säger inget om vad samma rad skulle betyda för en 45-årig ingenjör i Ohio. Vad det däremot visar är att arbetsgivare som läste verkliga ansökningar reagerade på en enda rad om ideellt arbete, med uppgift och frekvens inom parentes, och att fler rader inte gav något mer.

När raden kostar intervjuer

Samma metod har använts på rader som avslöjar något om den sökande, och där pekar resultaten åt andra hållet.

Under sex månader 2005 skickade sociologen András Tilcsik par av CV:n till 1 769 annonser för juniora tjänster i sju amerikanska delstater. Båda de fiktiva sökande hade varit kassör i en studentförening. För den ena var det en förening för homosexuella. För den andra var det en liten vänstergrupp. Den första kallades till intervju i 7,2 procent av fallen och den andra i 11,5 procent. Skillnaden var koncentrerad till Texas, Ohio och Florida. I Kalifornien, Nevada, New York och Pennsylvania var den inte statistiskt signifikant.

En studie från 2014 gjorde samma sak med religion och skickade CV:n till lediga jobb i den amerikanska södern, slumpmässigt ändrade så att de pekade ut en av sju religiösa grupper eller ingen alls. Sökande som uttryckte en religiös identitet hade 26 procent lägre sannolikhet att få svar. Muslimer, hedningar och ateister klarade sig sämst, evangelikala kristna straffades lite och judiska sökande inte alls.

När det gäller politik skickade två forskare 1 200 ”politiskt märkta” CV:n till arbetsgivare i två amerikanska countyn, ett mycket konservativt och ett mycket liberalt. Sökande vars parti var i minoritet på orten blev mer sällan kontaktade än sökande utan något parti alls. De vars parti var i majoritet på orten klarade sig inte signifikant bättre. Utifrån de resultaten kan en partipolitisk rad kosta en intervju, men den går inte att räkna med för att vinna en.

Lagen täcker en del av detta. Amerikansk federal lag förbjuder religiös diskriminering vid anställning hos arbetsgivare med 15 eller fler anställda, och de egenskaper som EEOC (den federala myndigheten mot diskriminering i arbetslivet) räknar som skyddade omfattar i dag sexuell läggning. Den tolkningen är ny. När Tilcsik samlade in sina data 2005 nämnde ingen federal lag sexuell läggning, och först 2020 slog USA:s högsta domstol fast, i Bostock v. Clayton County, att förbudet mot könsdiskriminering i Title VII i Civil Rights Act omfattar den. Politisk tillhörighet finns inte på den federala listan. Vissa jurisdiktioner lägger till den: District of Columbia skyddar ”tillhörighet till eller stöd för ett politiskt parti”. Detta är allmän information och inte juridisk rådgivning. Inget av det förklarar för en sökande varför en viss ansökan blev obesvarad, så det praktiska beslutet ligger fortfarande hos den som skriver CV:t.

Det finns tre hederliga vägar. Den första är att behålla raden som den är, vilket är rimligt när uppdraget hör till det starkaste på sidan, när arbetsgivaren delar engagemanget eller när den sökande hellre avstår från att arbeta åt någon som har invändningar. Den andra är att stryka den. Den tredje är att behålla arbetet och tona ner etiketten. På Workplace Stack Exchange fick en volontär för en politisk kandidat, som frågade hur uppdraget skulle anges, rådet att skriva ”Volontär i John Does valkampanj 2019” och utelämna partiet.

Minst ett universitets karriärcenter rekommenderar något liknande. Tilcsik citerar karriärcentret vid University of Pennsylvania, som råder studenter som tar upp hbt-relaterad information i sitt CV att ”lägga tyngdpunkten på prestationer som är relevanta för arbetsgivare”. Hans experiment visar var rådet tar slut. Kassörens post var skriven precis så, som en fråga om att sköta föreningens ekonomi, och i tre delstater fick den ändå färre svar. En omformulering ändrar vad raden betonar. Den döljer inte organisationen, och att byta namn på organisationen vore en osann uppgift i CV:t.

Var ideellt engagemang ska stå i CV:t

En fråga som ställts på Workplace Stack Exchange är om obetalt arbete alls får stå under erfarenhet. För sina egna anställningar svarar den amerikanska federala staten ja. Kvalifikationsreglerna för federala jobb från Office of Personnel Management (den federala personalmyndigheten) anger: ”Erfarenhet för vilken den sökande fått liten eller ingen lön tillgodoräknas på samma sätt som jämförbar betald erfarenhet.” Deltidsarbete räknas om proportionellt, så 20 timmar i veckan under ett år räknas som sex månader. I Storbritannien skriver regeringens National Careers Service till sökande att arbetslivserfarenheten i ett CV bör omfatta ”all praktik, allt ideellt arbete och alla betalda jobb”.

Privata arbetsgivare är inte bundna av de reglerna, men principen gäller även där. Det som avgör är om det ideella engagemanget var arbete: en tydlig roll, regelbundna timmar under flera månader och uppgifter som liknar jobbet som söks.

När det står under erfarenhet behöver posten två saker som ett betalt jobb inte behöver. Den första är ordet ”ideellt” inom parentes efter titeln, vilket var rådet på samma forum till en heltidsvolontär som fyllde en lucka mellan två jobb. En rubrik som ”Erfarenhet” säger ingenting om lön, vilket ”Anställningar” gör. Den andra är timmarna. Tio timmar i månaden och trettio timmar i veckan är olika påståenden, och den federala regeln visar hur en noggrann läsare räknar.

När det får ett eget avsnitt är en enkel rubrik som ”Ideellt engagemang” det säkra valet, av samma skäl som standardrubriker är säkrare överallt annars i ett CV. En eller två rader per uppdrag räcker.

Datum kräver samma omsorg. En annan fråga där gäller om en enda dags ideellt arbete kan anges som ”Nov-2016”. Det mest uppröstade svaret säger att en läsare som fick veta sanningen skulle anta att den sökande hade velat vilseleda. Flera endagsevenemang kan dela på en rad med årtalet och antalet tillfällen. Ett enstaka tillfälle är oftast bättre att utelämna.

Beskriv ideellt arbete som ett jobb

Den belgiska raden visar hur lite en läsare behöver: en organisation, en uppgift och en frekvens. En starkare post lägger till det som en bra jobbpost har, nämligen en roll, en känsla för omfattningen och ett resultat.

Titlar ställer till mer besvär än punkter. Om organisationen gav volontären en titel är saken avgjord. Om den inte gjorde det är ”Volontär” följt av funktionen korrekt och påstår inget utöver det. En volontär som hade gett en stor ideell organisation råd om statistik frågade på Workplace Stack Exchange om ”statistikkonsult” var för storvulet. Svaret var att komma överens om en titel med organisationen, eftersom den en dag kan bli ombedd att lämna en referens, och fram till dess skriva ”Volontär” och beskriva arbetet.

De siffror som är värda att leta efter är desamma som i vilket jobb som helst: antal personer som fått hjälp, pengar som samlats in eller hanterats, volontärer som samordnats, timmar i veckan.

En student, en karriärbytare och en lucka

För en student med lite betald erfarenhet inom området kan det ideella uppdraget vara det mest relevanta på sidan. Om erfarenheten delas upp i två grupper kan det hamna först.

Den som byter karriär är i en liknande situation. I det här exemplet har en butikschef som söker ett jobb inom evenemang drivit ett välgörenhetslopp i tre år. Båda uppdragen pågår, så det som matchar jobbet står först.

För den som kommer tillbaka efter en tid utan betalt arbete hör ett långvarigt ideellt uppdrag hemma under erfarenhet i datumordning, där det förklarar åren det gäller.

Tillbaka till de tre åren av lördagsförmiddagar på matbanken. De hör hemma i CV:t. Om mottagningen har något gemensamt med jobbet som söks, eller om de åren saknar ett betalt jobb, står uppdraget under erfarenhet med ”ideellt” efter titeln och timmarna bredvid datumen. Om det var en sidoaktivitet i en stadig karriär får det två rader i ett eget avsnitt. Ett väl beskrivet uppdrag räcker: de belgiska arbetsgivarna reagerade inte bättre på tre.

Organisationens namn är det sista att kontrollera. En matbank lär inte störa någon läsare. En församling eller en kampanj kan göra det, och valet mellan att behålla raden, formulera om den eller stryka den ligger hos den sökande.

Så hjälper UseResume

En allmän chattbot som ChatGPT eller Claude skriver om en post om ideellt arbete om du ber den. UseResume är byggt just för att skriva CV:n. Du kan importera ett befintligt CV eller en LinkedIn-profil, och CV-byggaren med AI skriver om varje post, betald eller obetald, som punkter som går att redigera rad för rad. Ordningen på avsnitten går att ändra, så var det ideella arbetet hamnar är fortfarande ditt beslut.

Om ett ideellt uppdrag är relevant beror på jobbet. Klistra in en annons, så anpassar UseResume ditt CV efter den och visar vilka av annonsens nyckelord som matchas och vilka som saknas. Du kan spara en egen version för varje ansökan, och CV-granskningen sätter poäng på resultatet och listar vad du ska åtgärda först.

Skapa ditt konto och se var ditt ideella arbete passar in.